Konststafetten 2010

Text av Britt Marie Trensmar

 

Konsten - en magi med många ansikten

 

Att vara eller inte vara - har den stora frågan formulerats elegantare än Shakespear gjorde under medeltiden?

Vad får dig att varje morgon lyfta på täcket och svinga benen över sängkanten och börja dagen? En blöt nos som pockar på uppmärksamhet? Ljudet av små barnfötter som tassar omkring? Väckarklockans irriterande ljud eller ett glas vatten i ansiktet? En morgonkyss? Jobbet som väntar på att utföras? Arbetskollegor som räknar dig till morgonfika? Eller har du aldrig ställt dig frågan? Lever du som på rutin utan reflektion?

Vad gör livet värt besväret? Det är ju inte precis gratis att existera. Tvärtom - det är ganska dyrt. Döden är kanske det enda som gratis. När begravningskostnaderna är betalda är kanske bästa att tillägga, men det är ju å andra sidan en engångskostnad.

Ännu dyrare är det att verkligen LEVA livet. Inte bara överleva.

Om vi för skojs skull leker lite med tankarna på vad det kostar att finnas till. Du behöver tak över huvudet, en plats att förvara dig själv och dina saker. En plats till reträtt, skydd och vila. Lägg sedan till värme, vatten, ljus, kläder - ja, listan och kostnaderna drar genast iväg.

Hur långt kommer du utan mat? Hur påverkar mat humöret och hur länge står du ut att vara utan? Hur skulle det påverka dig att inte ha någonstans att bo? Hur länge skulle du stå ut med att inte ha ett eget hem, som är så självklart för många i detta örike? Redan vid det mest basala för att existera här mitt i Östersjön är listan uppe i mycket höga kostnader.

För att uttrycka det krasst - när livets debet och kredit räknas ihop så bör det väl gå med med viss vinst för att det ska vara värt att driva rörelsen? Hur ser din eventuella vinst ut? Vad är motorn i ditt maskineri som gör det värt att driva AB LIVET?

Motorn i mitt AB är konsten. Lusten att skapa. Att kommunicera bortom ord, hitta ett sätt att gestalta något komlicerat. Magin i att beröra andra.

Konsten är som en relation. Ibland som en livspartner, ibland som en älskare. Ibland ett barn.

Ett nytt verk börjar trevande precis som en förälskelse.

Man får en idé och tittar lite trevande på den. Provar den med undran - kan det här vara något? Kan det här bli något?

I takt med att man lär känna varandra - idén utforskas och potentialen blir synlig - så spirar förälskelsen. Om idén håller och får näring flammar den upp och blir till en intensiv passion.

I mötet med verkligheten sätts kärleken på prov och det där med ”i nöd och lust” träder in och utmanar förhållandet. Många gånger kommer stunder då man bara vill kasta projektet i väggen och be det dra åt helvete.

Om det ska bli något gäller det att ändå stanna kvar i förhållandet med en envis tro på att det ska bli bra i slutändan.

Kärleken mognar. Man växer ihop med projektet och förhållandet stärks av alla mot- och medgångar.

Till slut blir det ett barn. Ett nytt verk kommer till världen.

Om man har tur blir det trolovning med något galleri eller förlag. Datum för vigsel, förlåt vernissage, bestäms. Det är dock ett tidsbegränsat äktenskap, som förutbestämt slutar i skiljsmässa när utställningen är över. Men äktenskapet finns alltid där i dina papper, i din CV, för resten av livet och mer därtill för den som  odödliggörs på olika sätt.

När verket väl hänger på väggen i galleriet, eller boken står i bokhandlarnas hyllor, är barnet stort nog att ge sig ut på egen hand i världen. Vad som händer därnäst i mötet med andra människor är bortom upphovsmakarens kontroll.

Ibland träffar jag människor som blivit bekant med mina verk och berättar om sina intryck och erfarenheter. Människor som skapat sig egen relation med mina barn. Ibland har de satt avtryck och betytt något speciellt för andra.

Då klirrar det i behagligt i kassan på AB LIVET.